Slö helg.

Så var den här lediga helgen också till ända, ångest över att gå in i en lång arbets vecka med jobb helg. Roligt att Peter kommer hem på fredag, Thea börjar sakna sin pappa ganska mycket nu när han varit borta 3v i sträck.  Hon har frågat om inte pappa ska komma snart varje dag den här veckan. Tur att jobbet i arvidsjaur snart är över.

Återgå till helgen och vad vi pysslat med här hemma. Vi har egentligen inte gjort så jätte mycket. Utan på lördag gick vi ut kl 09.00 prommade till lekparken kom hem igen vid 11 och då for vi en sväng på coop och jysk med mamsen. Thea fick sig en ny nalle av mormor och blev mycket nöjd. Sen bar det av hem igen käka lite lunch och lägga en övertrött piga. Är inte det lättste att få henne att sova då hon kommit till det stadiet. Senare fick vi besök av bror och Linn, alltid lika roligt att få träffa dom. Synd att pigan är lite små snuvig så vi inte tordes vara med på middagen hos mamma.  På kvällen kom mamma förbi så jag kunde ta en prommis med Eddie. Sen kollade vi fortet och filmen allt för min syster. Gråter alltid lika mycket då jag ser den. Är ju mardrömmen att ens barn skulle få cancer.

Idag söndag blev det återigen lekparken på förmiddagen. Testade köra lite lydnadsträning med eddie på fotbollsplanen. Helt otroligt att han kommer ihåg så mkt trotts att man så gott som slopat den saken helt när man slutat skolan. Man har ju haft fullt upp med annat sedan dess. Man märkte hur roligt han tyckte det var att få arbeta lite. Sedan har vi bara varit iväg på ica en sväng, lagat mat och stökat på med lite av varje här hemma.

Läste en hemsk hemsk sak idag som bara får mig att bli galen, jag hoppas verkligen att det inte är så men symptomen stämmer gode bra och med min goda tur här i livet lär det ju vara så... Bara önskar att jag kände att jag kunde ventilera det med någon, men vet inte om jag orkar. Vet inte om jag vill få det konstaterat (om det nu är så).  Kanske är det bara hjärnspöken som spelar mig ett spratt. Synd bara att människor var eviga dag ska påminna mig om det.

Nu ska jag lägga mig  och kolla en film. Verkar vara en sorglig en så  hormonstyrda jag lär väll lipa ihjäl mig.




          En stund i paradiset hade varit rena terapin!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0